grabthecreativity.blogg.se

Veckoreflektion (för vecka 6)

Publicerad 2013-02-11 01:45:18 i Allmänt,

Hallå där!
Den här veckan har varit väldigt givande. Vi hade ett litteraturseminarium på måndagen, där vi utgick från uttryck, intryck och avtryck. Det var ytterst intressant, då vi i början delades i grupper för att diskutera hur var och en började att tala och skriva. Vi pratade bland annat om utvecklandet av ett metaspråk, det vill säga att kunna se sammanhang och om skillnaden mellan ikon, index och symbol. Vi utvecklade även frågor kring boken. En fråga handlade om hur man skulle kunna balansera ungdomskulturen med de traditionella kunskaperna i undervisningen. En annan handlade om hur vi ska kunna utveckla det kritiska tänkandet om inte bild finns som ett ämne på skolan. En grupp tog även upp en fråga om att varför har vi bildlärare tendensen att försvara vårt ämne, vilken jag satt och funderade på jättelänge. Genom att försvara vårt ämne hela tiden, gör vi själva det till en grej, att bilden är ett speciellt ämne som ständigt måste reflekteras över. Det är givetvis ett speciellt ämne, men genom att uppmärksamma ämnet på det sättet, hjälper vi inte att upplysa vår omgivning om dess betydelse.
På tisdagen gick jag med Maja och Micaela till Galleri Box, där vi fick se en  kort film på 3 minuter ungefär, som heter "The Seal". Filmen handlar om en kvinna som tror att hon kan skada sitt barn i magen och för att undvika dessa tankar inbillar hon sig själv att hon är en säl. Därför att om man är en säl, föder man inget dött eller sjukt barn. Jag tyckte filmen var väldigt unik, har inte sett något sådant tidigare. Jagt får en känsla av att det egentligen handlade om rädslan att förbli ensam eftersom kvinnan pratade i början också om hur hon ska bli gravid. Vem som ska hjälpa henne bli gravid? Hon vill bara ha ett barn, någon som är vid hennes sida.
 
På onsdagen fick vi våra andra assignment som handlade om att diskutera med någon vi känner krin vår framtida lärarroll och sedan teckna av resterna. Jag lunchade med Micaela, Hanna och Anders och sedan började jag teckna av, men av någon anledning kunde jag inte bli klar, jag hade inte lust att teckna av det jag höll på med. Sedan kom jag på att jag ville diskutera med min mamma om min framtida lärarroll, därför gjorde jag det och sedan tecknade jag av resterna och blev då klar. Det vi diskuterade med mamma var hur svårt det ändå kan vara att få jobb som lärare, det vill säga att man måste kämpa för att bli den lärare man vill. Vi pratade även om hur man ska vara så mycker pedagogisk som möjligt. Min mamma är själv lärare och därför flöt diskussionen på ganska bra.
På torsdagen hade vi intro för gestaltning. Det var verkligen jätteroligt! Vi gjorde trädet med orden igen, där vi skulle skriva lappar, inspirerade av ordet jag. Sedan valde vi ett ord var och därmed bildade vi ett varsitt land i salen med tejp som gränser. Vi valde flera lappar av trädet som skulle associeras med vårt land. Efter det skulle vi koppla till dessa länder som vi ville koppla oss till och sedan skriva ett ord för varje land vi såg. Sedan gick vi en runda och lyssnade på två ord var som fascinerade oss mest och ett som vi inte riktigt visste varför det fanns, vi fick då även svar på varför de skrevs. Sist men inte minst, skulle vi, delade i två grupper, finna ett mott och en dans.
Denna övning var en väldigt bra sådan för att ta tag i kreativiteten som finns inom oss. Man fick så många bilder i huvudet, där man också funderade över valen som varje klasskamrat gjorde. Det var en övning som jag definitivt kommer att använda mig av när jag själv blir lärare.
På fredagen hade vi ett sokratiskt samtal, där vi diskuterade kring vilken ställning vi skulle ta ifall det skedde krig i Sverige med tanke på alla dessa reklambilder av försvarsmakten, där det står: "Vad håller du på med?".  Det togs upp olika åsikter, och det är ett väldigt svårt val. Vad ska man göra i en sådan situation? Kommer man försvara sitt land eller kommer man att fly? Jag tror att jag kommer att fly, men om och när den stunden kommer, så vet man inte riktigt. Det enda jag känner att jag vet är att jag kommer förmodligen få en shock.
Hej då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela